Det finns något väldigt brutalt och omodernt med att värdera barn och unga genom att sätta betyg på deras prestation.
Det finns egentligen inga anledningar att sätta betyg, mer än för urvalet till nästa utbildning, vilket inte rättfärdigar terminsvis nedsättande betyg.
“Alla är genier. Men om du bedömer en fisk utifrån dennes förmåga att klättra i träd, så kommer den att leva hela sitt liv i tron att den är dum.” Albert Einstein
Människor är olika sedan födseln, tar vi personlighetsdraget öppenhet som till stor del är medfött, så är det en väldigt stor skillnad på en person som är extremt öppen och en person som är på andra sidan av skalan.
En extremt öppen person är väldigt intresserad av att lära sig nya saker, vilket en person på andra sidan skalan inte är lika intresserad av.
Vi har en helt annan kunskap om människan idag än vi hade när vi började sätta betyg. Personlighetsdrag och diagnoser är några exempel som gör oss människor olika, men de är inte lika lätta att se och mäta som längd och skostorlek.
ADHD kan vi lättare se än ADD och autism som kan ta längre tid att upptäcka. Dessutom så händer det att ADHD:s hyperaktivitet förväxlas med psyko-motorisk överexcitabilitet som kan finnas hos särskilt begåvade barn. Vi kan förstå mer, men inte allt hos en individ.
Om vi tänker oss att vi skulle ha 100 olika ämnen i skolan som eleven själv kan välja mellan, då skulle det bli mer rättvist att sätta betyg. För om eleven själv få välja, så kommer den förmodligen både tycka det är roligare och mer intressant.
Inte heller det skulle rättfärdiga betygsättning. Personlighetsdragen och olikheter människor emellan är bara en sak som gör det orättvist och brutalt. Barn och ungdomar kommer från olika uppväxtmiljöer. Vi vet inte vad som stör deras lärprocess.
Det är aldrig elevens fel att den misslyckas med en prestation, det kan vara medfödda egenskaper som gör det svårt, det kan vara kontakten mellan lärare och elev som fungerar olika för olika elever, och det kan vara sociala problem som ligger bakom deras tillkortakommanden.
Elever kan förstås göra fel och bör tillrättavisas i stunden, men att skapa dokument som beskriver vad eleven är dålig på är fel väg att gå.
Tänk om vi nu ändå skulle sätta betyg på barn och ungdomar, i så fall bör också lärare betygsättas. Om en lärare har fått dåliga betyg, så bör detta räknas med i elevens betyg, samma sak med lärare som har fått bra betyg. Ingen elev ska behöva lida för att de fått en sämre lärare eller en mindre erfaren lärare.
Människor är komplexa varelser och inget som kan bedömas eller ska bedömas genom att sätta betyg. Människan är förmögen till mer än det som värderas i skolan. En del elever kommer inte till sin rätt, deras egenskaper och förmågor värderas inte, för ingen tittar efter dem i ett stelbent skolsystem.
Bygg en skola med fler ämnen, några få obligatoriska, där eleven ska uppnå en kunskapsnivå för att kunna söka sig till nästa utbildning. Precis som det internationella ramverket för språk, A1, A2, B1, B2, C1 och C2. När eleven behärskar A1 så kan hen ta steget upp till A2 och så vidare.
Lär fiskar att simma bättre och apor att klättra bättre. Vi behöver både folk som kan simma och folk som kan klättra.
Vi behöver inte folk med dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Det leder nog bara till bitterhet och elakheter. Det är ingen som vinner på det.
Zooma ut och titta på samhället idag, bortom skola och betygssystem, vad är det som barn och ungdomar behöver idag, och vad kommer barn och ungdomar behöva om 20 år – bättre vuxna kommer alltid behövas. Som i ett föränderligt samhälle vill lära sig nytt – hela livet.